söndag 24 april 2016

Tidiga emigranter:Sophie Sager en stridbar kvinna del 2





(Ferdinand Tollin, Harmoniskt sällskap i Kolmätaregränden, 1842,
 i Gösta Selling m.fl., 
Stockholm i Närbild, 1943)





Sagerska målet

Restauratrisen på båten  till Stockholm fru  Hellberg  hade rekommenderat Sophie att ta logi hos ett skomakerimästare Johan Gustav  Dillström och hans hustru Lovisa Wilhelmina  i Bollhusgränd 6  i Gamla stan. Sophie begav sig genast dit.Kanske borde hon ha anat oråd. Bollhusgränd var redan  vid slutet av 1700-talet känt som ett prostitutionsstråk.

Familjen Dillström var enligt Mantalsuppgifterna skrivna i Jakobs församling men bodde även tidvis i Gamla stan där de även hyrde ut logi och bedrev krogverksamhet.Sophie upptäckte snart att logiet lämnade mycket övrigt att önska gästerna var ofta högljudda och pigorna passade inte bara upp gästerna utan utförde även sexuella tjänster. Snart kom även antydningar från Dillströms att Sophie även borde stå till gästernas förfogande.

En kväll stod inte Sophie ut längre utan sprang ut på Norrbro där hon började gråta ..En medelålders herre kom fram och frågade hur det var fatt. Sophie berättade sin historia. Han presenterade sig som f.d.stallmästre och fanjunkare Gustaf Adolf Möller från Finland. Han erbjöd logi och tillade att visserligen var han ogift men hade en anständig hushållerska som hon kunde få dela  bostad med tillsvidare.
Sophie anade inte oråd utan flyttade redan dagen efter till hans bostad på .Svenska Prästgatan 14 (nuv.Prästgatan 32) Till att börja med verkade allting bra .Fanjunkare Möller bodde på övervåningen i huset och hans städerska och hushållerska Lovisa Ström på nedervåningen där även  Sophie  fick sin bostad. 

Snart upptäckte emellertid Sophie att hon hamnat ur askan i elden. Lovisa Ström var inte bara Möllers hushållerska utan de hade även ett förhållande sedan flera år och levde i ett så kallat Stockholmsäktenskap (som samboförhållanden ibland kallades vid denna tid).
Detta var dock inte det värsta ,Lovisa Ström tog även emot andra män. Vad värre var fanjunkare Möller blev intresserad av Sophie och  gjorde sexuella närmanden och utsatte henne för ett våldtäktsförsök.  Då Sophie gjorde motstånd  låste han först in henne  för att sedan tillsammans med Lovisa Ström misshandla henne. Sophie lyckades fly till en läkare  Johan Erik Brisman med mottagning  på Västerlånggatan 17 som konstaterade misshandeln och rådde henne att stämma Möller inför Stockholms rådhusrätt.
Rättegången väckte kollossalt uppseende och referrerades flitigt i Stockholms tidningarna.
Efterrättegångens slut gavs rättegångshanlingarna ut under titeln Sagerska målet

Gustav Adolf Möller blev så skandaliserad av processen att han återvände till Finland redan 1849.Lovisa Ström bodde kvar i Stockholm där hon oftast kallas sömmerska i mantalsuppgifterna till sin död vid 97 års ålder 1914. Skomakare Dillström dog 1853.

För Sophie blev misshandeln och processen en livsavgörande händelse .hon blev medveten om en ensam kvinnas rättslösa ställning i samhället och beslöt att börja arbeta för kvinnors rättigheter genom att hålla offentliga föredrag.

torsdag 7 april 2016

Tidiga emigranter: Sophie Sager en stridbar kvinna del 1



Sophie Sager

Bland de tidiga svenska emigranterna finns också en kvinnlig pionjär vars levnadsbana förde henne från smålandsk landsbygd via Stockholms farligare miljöer för att sluta på andra sidan Atlanten i Brooklyn. Den första kvinnan som i eget namn stämde en man för sexuella trakasserier och offentligt höll föredrag om kvinnors rättigheter.

Barndom och uppväxt


Sophie Lisette Sager kom från brukspatron släkten Sager  .Hon föddes år 1825 i Krängsberg, i Byarum socken i Jönköpings län , som dotter till frälseinspektorn Gabriel Sager och hans andra hustru Johanna Bergenholz Sophie hade 5 äldre halvsyskon och  4 helsyskon.   Efter faderns död 1834 och då de äldre halv syskonen lämnat hemmet   kom  familjen på obestånd år 1836 flyttar familjen till Klockargården 1838 dör Sophies  syster 11 år gammal  .vid 1840 talets början tvingades  familjen flytta till Byarums fattigstuga   Sophie  flyttade 1846 till Tutaryd  i Kronobergs län. Enligt Sophies egna uppgifter  skall hon ha vistats en tid vid en flickpension i Jönköping där hon fick lära sig franska och att brodera och att hon senare försörjt sig som guvernant och sällskapsdam.

Exakt var hon befann sig mellan flytten till Tutaryd och sommaren 1848 är oklart troligtvis vistades hon någon tid hos  sina äldre gifta halvsystrar  och en tid  i Varberg hos sin moster Sara Elisabeth  änka efter kyrkoherde Johan Gabriel Rising .År 1848 bestämdes det att Sophie skulle fara till Stockholm och lära sig finsömnad.Efter att partiell näringsfrihet införts 1846 hade det blivit något lättare för kvinnor att bedriva egen rörelse och Sophie hoppades kunna med tiden kunna verka som finsömmerska eller öppna en egen syateljé.

Resan till Stockholm
I början av juli reste Sophie från Jönköping  med ångfartyget Jönköping mot Stockholm,resan betalades av en släkting brukspatron Sager. Restauratrisen på båten fru Hasselberg hade fått i uppdrag att se efter Sophie. På nyfikna medpassagerares frågor om hennes ålder svarade Sophie att hon var  18 år.Efter  omkring 4 dagars seglats anlände skeppet till Stockholm den 8 Juli .  Stockholm hade vid denna tid ca 90 000 invånare och för Sophie som kom från småländsk landsbygd och endast upplevt Varberg och Jönköping måste anblicken av storstaden varit bedövande.Staden med sina stora hus ,sitt myller av människor tronade på Mälarens vågor.
Staden dolde dock en mörkare sida. Under mars oroligheterna tidigare under året hade 20 människors skjutits ihjäl ch i de trånga gränderna frodades fattigdom och trångboddhet och prostitution.Tio år tidigare.1838 gjorde man ett försök att inrätta 2 kommunala bordeller som dock snart fick stänga .I  flera krogar och kaffehus bedrevs dock  förtäckt  bordellverksamhet Inte för inte kallades staden ibland den  Den sköna synderskan   Det var denna världen som Sophie allt för snart skulle få fatta bekantskap med.