Fartygskatastrofer: Austrias brand 13 september 1858 del 2

Branden

Efter att ha tagit upp de engelska passagerarna i Southhampton styrde Austria ut på  Atlanten.Resan var relativt händelselös men man hade motvind och beräknade att ankomma till New York något senare än beräknat.

Vid middagstid den 13 september beslöts att man skulle desinficera  tredje klass genom att röka den genom att doppa en skållhet kedja  i en hink med tjära. Kedjan blev snart alltför het för besättningsmännen att hålla i och föll ner på däck, som genast fattade eld. Snart hördes ropet:

Feuer! (Elden är lös!)

Trots att skeppet färdades enbart på halvfart var det omöjligt att stoppa ångmaskinerna då besättningen i maskinrummet kvävts av röken. Då rorsman och kapten övergett fartyget  drev skeppet i vinden vilket ytterligare fick elden att sprida sig längst med skeppet,  förtärande de mahognyfanérade däcken och de lackerade skotten. Propellern kunde  ej stoppas och rodret blev obrukbart.

Panik utbröt ombord. De passagerare som ej kvävdes av röken brändes ihjäl av elden eller drunknade då de kastade sig överbord för att undkomma lågorna. Andra omkom då de drogs in i de roterande propellrarna. AndersVictor Lindstein berättade:

Den rysliga scenen vid fartygets brand är svår att beskrifva du kan göra dig en föreställning derom vid tanken att av 600 personer endast 89 blefvo räddade. Jag såg mödrar taga sina barn, hvilkas kläder redan fattat eld, och kasta dem i hafvet samt sedan störta sig sjelv i böljorna.

Charles Rosén och hans son Charles Jr. hade suttit nära maskinrummet då elden utbröt. Charles Jr. berättade:

Min far och jag sprang föröver för att undkomma elden och följdes av de andra passagerarna. Jag såg elden trånga fram ut genom ventilerna inom 10 till 15 minuter hördes ropet Till livbåtarna!

De panikslagna passagerarna kämpade för att få plats i en livbåt men oordning rådde
Flera livbåtar sjösattes men drev bort innan någon kunnat stiga i.

När förste styrman tog en kniv och skar av repen som höll en livbåt föll den till vattnet, passagerarna kastades ut och båten vattenfylldes Charles Jr. hamnade under vattnet men lyckades tillsammans med några andra ta sig upp i båten som dock slog runt flera gånger

varvid ytterligare personer föll ur och drunknade. Charles Sr.klamrade sig fast vid båten ett kort tag men orkade sedan inte mer och försvann i vågorna. Claes Högqvist klamrade sig fast på en av Austrias livbojar i flera timmar  innan han och kunde hjälpas upp i livbåten.

Det första fartyg som  på grund av den goda sikten observerat katastrofen var den franska barken Maurice  som omedelbart ilade till hjälp. Då Maurice vid sjutiden på kvällen anlände till det utbrända fartyget och kunde rädda de första överlevande. Nästa morgon plockade det norska segelfartyget Catarina upp de återstående som klamrat sig fast på det förkolnade skrovet eller flöt på vrakgods i närheten medan de förkolnade resterna av det utbrunna skeppet lämnades att sjunka. Anders Victor Lindstein var en av de sista som drogs levande ur vattnet. hans vän Carl Johan Holmberg hängde död vid  bogsprötet  där han surrat fast sig .

Totalt kunde endast ca 90 personer räddas av skeppets ursprungligen ca 540 ombordvarande.

Lusitania och hennes svenska passagerare

LUSITANIA OCH HENNES SVENSKA PASSAGERARE

                                       Bild av  George Grantham Bain [Public domain],
                                         via Wikimedia Commons

I maj 1915 hade första världskriget varat i lite över 8 månader. Striderna på västfronten och Östfronten var häftiga och även i andra Världsdelar pågick kriget för fullt.

Även på havet krigades det  Stora slagskepp sköt och sänkte varandra.Kaparfartyg

uppbringade last och sänkte fientliga fartyg. För första gången i krigshistorien

fick även fartyg som gick under vattnet militär betydelse.Tyskland proklamerade som svar på den brittiska blockaden av Tyskland  det oinskränkta U- båtskriget och sänkte fartyg även neutrala sådana på väg mot Brittiska hamnar De tyska u-båtarna sänkte alla fartyg även neutrala sådanan man bedömde vara påväg mot Brittiska hamnar.

Ändå pågick Passagerartrafiken till och från Europa till USA vi Brittiska hamnar.

Årtiondet efter år 1900 var en höjdpunkt för passagerartrafiken över Atlanten.
Stora Brittiska, amerikanska och Tyska passagerarlinjer slogs om resenärerna.

Skeppen blev större bekvämare . Krigsutbrottet stoppade inte trafiken .passagerarfartygen var ju

Passagerarfartyg och inte krigsskepp tycks man ha resonerat dessutom fraktade man ju oskyldiga män,kvinnor och barn och även passagerare från neutrala länder som USA och Skandinavien 

Detta invaggade säkert många passagerare  i en falsk trygghet

Desdå  större blev chocken den 7 maj 1915 när Brittiska Cunardlinjens flaggskepp Lusitania

torpederades

 Lusitania och systerskeppet Mauretania  byggdes 1906 vid John Brown varvet i Clydebank i Skottland av Cunardlinjen för att bli deras nya flaggskepp.

 Båda byggdes så att det skulle gå att göra om dem till krigsskepp om det skulle behövas.

(Rederiet fick  lån av Storbritannien för detta ändamål) Det skulle visa sig ödesdigert för Lusitania.

Lusitania  sjösattes  den 6 juni 1906 och  ca 232  meter  lång Det tog ett år att utrusta henne innan hon gjorde sin jungfrufärd den 7 september 1907 från Liverpool till New York

Den 1 Maj 1915 lade Lusitania under befäl av kapten William Turner ut från kaj i New York för sin sista ödesdigra färd mot Liverpool. att Tyska ambassaden  samma dag publicerade annonser i flera New York tidningar varnande resenärer att resa på brittiska båtar då

de kunde bli mål för angrepp från tysk sida verkade inte ha avskräckt passagerarna

Den 7 maj kl. 14.12   torpederades Lusitania i klart väder av ubåten U-20 under befäl av Walther Schwieger utanför Old Head of Kinsale den sydvästligaste spetsen av Irland inom synhåll från kusten .

Först hördes en explosion och strax därefter en kraftigare. Lusitania sjönk inom 20 minuter.

På grund av slagsidan kunde få  livbåtar sjösättas ordentligt många tippade över och dess passagerare trillade i vattnet eller krossades under fallande livbåtar.

Många passagerare omkom  instängda i den sjunkande skeppet andra frös ihjäl i vattnet
Av de överlevande hade några kommit i de oskadda livbåtarna andra klamrade sig fast vid vrakspillror och drogs upp av tillskyndande småbåtar

De överlevande och liken sattes i land i  Kinsale och Queenstown  (nuvarnde Cobh) på Irland

Vid sin undergång hade Lusitania ungefär 1959 passagerare 764 överlevde cirka 1195 personer  omkom. 123 av dem amerikaner och åtminstone 5 svenskar eller svensk-Amerikaner

Siffrorna på antalet ombordvarande och omkomna är något osäkert

Olika böcker och webbsiter om Lusitania ger lite olika siffror.

Sänkningen väckte en oerhörd indignation. Storbritannien och Brittiska och Kanadensiska tidningar utmålande Tyskarna a som pirater  medan Tyska regeringen och Tyska tidningar menade att Lusitania var ett förklätt krigsfartyg som fraktade ammunition och  var bestyckat och därför ett legitimt mål.

I USA väckte sänkningen s indignation och föranledde protester från president Wilson till Tyska regeringen. Sänkningen kom att bli en av orsakerna till att opinionen

för att USA skulle gå in i kriget stärktes men det skulle dröja till 1917 innan USA

Inträdde i första världskriget.

Det har spekulerats mycket om vad som exakt sänkte Lusitania den första explosionen

 borde inte ha varit tillräcklig för att sänka skeppet.

Det är helt klart att en andra större explosion följde strax efter men exakt vad den berodde på

är oklart. Snart efter skeppets undergång påstods det att skeppet fraktat stora mängder explosiv ammunition och att den exploderat och sänkt skeppet.

Det är idag klarlagt att   Lusitania fraktade en del krigsmaterial främst gevärsammunition och granatkartescher men denna last skall inte ha kunnat orsaka en sådan explosion

De senaste teorierna utpekar antingen  en koldammexplosion   (denna teori har framförts av Robert Ballard Titanics upptäckare som undersökte Lusitania år 1993) andra har menat att brons/aluminium pulver som funnits i lasten skall ha exploderat.

Lusitania vilar idag på ca 90 meters djup någon mil utanför Old Head of Kinsale .

Hon är ganska illa tilltygad af tiden  men fortfarande ståtlig.

Hon vilar på styrbordssida den sida torpeden träffade. Hon har tagit såväl sina

omkomna  passagerare som det slutliga svaret på sina hemligheter med sig i graven

Svenska passagerare på Lusitania då hon sjönk

Första klass

1. Sigurd Anton Jacobæus  

Född 1868 03 16 i Skarhult Malmöhus län

Lantbrukare i Öved och landstingspolitiker)

Föräldrar

Anton Christian Jacobæus född 18440523 Langeland,Danmark

Lykke (Catharine Marie) Jacobæus

 4 syskon:

Hans döda kropp identifierades som nr 84 begravdes i en massgrav i Queenstwn ?

2.Gustaf Adolf (Andersson) Nyblom

Född 1885 05 14 i Maria eller Katarina  förs. Stockholm

Död 19150507

Kallas Nyblom från 1908

Utvandrar 19100805 till Amerika

Inflyttad !!! 19150604 från Amerika

Son till skräddaremästare Claes Johan Anderson född 18500627

Och Beata Pyk född 18570225

Yngst av 5 syskon

Familjen bodde på Mosebacketorg 8 Svartensgatan 8 (kv Fiskaren Större 18)

Gustaf Adolf var bergsingenjör  bodde i Hamilton,Ontario, Canada och arbetade för Lake Superior corporation Hans döda kropp identifierades som nr 142

Tredje klass

3. Carolina B  Andersdotter (Carolina anderson? )  54 år

Destinationsort Malmö (kanske kom hon från södra Sverige ? hade tjänat hos amerikanska familjer i många år och ämnade återvända hem  bodde före sin död hos en släkting i Maldon ?

Massachusetts

4.Mr  C J Carlsson     57  år Chicago USA

Han bodde eventuellt på Crawford och Patterson ave i Chicago ?

5. Sven Johansson (Johannsen?Johnson?)   Chicago USA

 Född 1878 1011 i Åhus

Föräldrar:

Johan Pettersson född 18380412 i Linneröd död 1893 0301 i Åhus

Hanna Nilsdotter född 18380203 i Åhus

 3 Syskon

Kom från nr 57 i Åhus skåne kom 1913  ? till USA bodde i Chicago ,Moline och Rockford medlem bla av logen Nobel i skandinaviska brödrarförbundet i Moline samt tillhörde vikingafylket Drake nr 3 i   Chicago möbelsnickare hade arbetat i stockholm 6 år efterlämnade syster Sigrid Johanson-Viberg i kristianstad samt en broder Nels Johanson i 229 W Oak St. i Chicago ?

Litteratur på svenska om Lusitania:

Wetterholm Claes-Göran; Lusitanias Undergång

(Prisma 2005)