Tidiga emigranter:Sophie Sager en stridbar kvinna del 3

Föredragshållerska och författare

Efter rättegången började Sophie arbeta aktivt för kvinnans frigörelse.hon höll offentliga föredrag först 1849 i Stockholm och Uppsala och de följande åren  besökte hon även Malmö, Göteborg och Köpenhamn.

Hon fick en hel del åhörare , mest unga män men möttes ofta  av frän kritik och hån då  hon var före sin tid och avvek från tidens passiva, goda kvinnlighet. Hon väckte anstöt genom sina aktiviteter , Sophie hade vågat göra det ingen annan före henne gjort, nämligen använda polismakten för att försvara sin rätt att slippa bli våldtagen.  Kanske ansågs hon även som framfusig då hon flitigt annonserade sina aktiviteter i pressen. Hennes litterära produktion var relativt liten och hennes talang ytterst bristfällig och snuddande vid pekoral. Bland hennes verk märks :  Emanciperade fantasier på vers och prosa (1850)   och Bilder ur lifvet eller Fosterbarnets afslöjade genealogi (1852).

Sophies program var inte revolutionerande .hon trodde på det konventionella äktenskapet men ville att kvinnor skulle få en ordentlig utbildning och ha rätt att röra sig fritt ute i samhället

Utan att behöva böja sig för onödiga konventioner eller bli ofredade.

Emigration och livet i USA

Sommaren   1854 utvandrade Sophie till USA. Hon seglade med barken Columbia från Hamburg tillsammans med 200 tyska emmigranter. Sophie anlände till New York den 5 Augusti 1854 Enligt anskomstlistorna för New York stod  hon angiven som sömmerska med sig hade hon ett två och ett halvt årigt barn ,om det var hennes eget barn eller om hon tagit med  ett barn för någon annans räkning framgår inte.
New York city  hade vid denna tid över en halv miljon innvånare

År 1855 gifte sig Sophie  med med den tyske  musikprofessorn  Eugene Adolphe Wiener (ca1813-1888) . I äktenskapet föddes 2 söner Gabriel (1856-1932) och Victor Bolivar  (1862-1932) Familjen bosatte  sig i New York för det mesta på olika adresser i Brooklyn
I Folkräkningen 1860 titulerades  Sophies make musikprofessor och 1870 tituleras han pianist och Sophie musiker.
Sophie gav ut skriften Woman’s Destiny and Man’s Duty (1861) och omkring 1878 separerade hon och hennes make. Vid mitten och slutet av 1880 talet höll  Sophie föredrag i olika ämnen bla kvinnosaken, ofta upträdde hennes piano spelande son Victor tillsammans med henne . År 1887 gifte sig Victor  med en enkel flicka som inte var god nog enligt Sophie som sade till lokaltidningen The  Brooklyn Daily Eagle  att han kunnat få en flicka vär 60 000 dollar. År 1888 dog Sophies make enligt tidningen anges han som ett original som ägnade  mycket av sin tid åt att fundera över en strategi  hur folk kunde undvika att krocka med varandra på gatan. 1893  föreslog  Sophie att passagerarfartyg som seglade  över haven alltid ska skulle  två och två för att i händelse av olycka kunna bistå varandra.

Begravning och död

Sophie Sager dog den 28 februari 1901 i sin bostad på 151 Jefferson Avenue  i New York enligt dödsattesten var hon  76 år gammal hon begravdes 2 dagar senare  vid sin makes sida på Greenwood kyrkogården. Enligt en  nekrolog d var hon en känd föreläsare
Ett år senare 26 februari 1902 hölls en minnesgudtjänst över henne i den Svensk-Amerikanska Bethlehem Lutheran church i Brooklyn av pastor J Jacobson.
Den sena minnesgudtjästen gav  förmodligen upphov till uppgiften att hon skulle dött 1902 . Sophies båda söner dog 1932 Gabriel var ogift ,Victor hade 4 barn som nådde vuxen ålder

Utskrattad av sin samtid framhålls Sophie Sager  idag ofta i feministisk litteratur som en förgrundsgestallt Dock  var hon enligt enligt sonen Gabriel emot kvinnlig rösträtt  Idag finns en Sophie Sagers gata i Enskededalen utanför Stockholm.

Tidiga emigranter: Sophie Sager en stridbar kvinna del 1

Sophie Sager

Bland de tidiga svenska emigranterna finns också en kvinnlig pionjär vars levnadsbana förde henne från smålandsk landsbygd via Stockholms farligare miljöer för att sluta på andra sidan Atlanten i Brooklyn. Den första kvinnan som i eget namn stämde en man för sexuella trakasserier och offentligt höll föredrag om kvinnors rättigheter.

Barndom och uppväxt

Sophie Lisette Sager kom från brukspatron släkten Sager  .Hon föddes år 1825 i Krängsberg, i Byarum socken i Jönköpings län , som dotter till frälseinspektorn Gabriel Sager och hans andra hustru Johanna Bergenholz Sophie hade 5 äldre halvsyskon och  4 helsyskon.   Efter faderns död 1834 och då de äldre halv syskonen lämnat hemmet   kom  familjen på obestånd år 1836 flyttar familjen till Klockargården 1838 dör Sophies  syster 11 år gammal  .vid 1840 talets början tvingades  familjen flytta till Byarums fattigstuga   Sophie  flyttade 1846 till Tutaryd  i Kronobergs län. Enligt Sophies egna uppgifter  skall hon ha vistats en tid vid en flickpension i Jönköping där hon fick lära sig franska och att brodera och att hon senare försörjt sig som guvernant och sällskapsdam.

Exakt var hon befann sig mellan flytten till Tutaryd och sommaren 1848 är oklart troligtvis vistades hon någon tid hos  sina äldre gifta halvsystrar  och en tid  i Varberg hos sin moster Sara Elisabeth  änka efter kyrkoherde Johan Gabriel Rising .År 1848 bestämdes det att Sophie skulle fara till Stockholm och lära sig finsömnad.Efter att partiell näringsfrihet införts 1846 hade det blivit något lättare för kvinnor att bedriva egen rörelse och Sophie hoppades kunna med tiden kunna verka som finsömmerska eller öppna en egen syateljé.

Resan till Stockholm

I början av juli reste Sophie från Jönköping  med ångfartyget Jönköping mot Stockholm,resan betalades av en släkting brukspatron Sager. Restauratrisen på båten fru Hasselberg hade fått i uppdrag att se efter Sophie. På nyfikna medpassagerares frågor om hennes ålder svarade Sophie att hon var  18 år.Efter  omkring 4 dagars seglats anlände skeppet till Stockholm den 8 Juli .  Stockholm hade vid denna tid ca 90 000 invånare och för Sophie som kom från småländsk landsbygd och endast upplevt Varberg och Jönköping måste anblicken av storstaden varit bedövande.Staden med sina stora hus ,sitt myller av människor tronade på Mälarens vågor.

Staden dolde dock en mörkare sida. Under mars oroligheterna tidigare under året hade 20 människors skjutits ihjäl ch i de trånga gränderna frodades fattigdom och trångboddhet och prostitution.Tio år tidigare.1838 gjorde man ett försök att inrätta 2 kommunala bordeller som dock snart fick stänga .I  flera krogar och kaffehus bedrevs dock  förtäckt  bordellverksamhet Inte för inte kallades staden ibland den  Den sköna synderskan   Det var denna världen som Sophie allt för snart skulle få fatta bekantskap med.