Visar inlägg med etikett Sophie Sager. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sophie Sager. Visa alla inlägg

lördag 7 maj 2016

Tidiga emigranter:Sophie Sager en stridbar kvinna del 3







Föredragshållerska och författare

Efter rättegången började Sophie arbeta aktivt för kvinnans frigörelse.hon höll offentliga föredrag först 1849 i Stockholm och Uppsala och de följande åren  besökte hon även Malmö, Göteborg och Köpenhamn.
Hon fick en hel del åhörare , mest unga män men möttes ofta  av frän kritik och hån då  hon var före sin tid och avvek från tidens passiva, goda kvinnlighet. Hon väckte anstöt genom sina aktiviteter , Sophie hade vågat göra det ingen annan före henne gjort, nämligen använda polismakten för att försvara sin rätt att slippa bli våldtagen.  Kanske ansågs hon även som framfusig då hon flitigt annonserade sina aktiviteter i pressen. Hennes litterära produktion var relativt liten och hennes talang ytterst bristfällig och snuddande vid pekoral. Bland hennes verk märks :  Emanciperade fantasier på vers och prosa (1850)   och Bilder ur lifvet eller Fosterbarnets afslöjade genealogi (1852).
Sophies program var inte revolutionerande .hon trodde på det konventionella äktenskapet men ville att kvinnor skulle få en ordentlig utbildning och ha rätt att röra sig fritt ute i samhället
Utan att behöva böja sig för onödiga konventioner eller bli ofredade.


Emigration och livet i USA
Sommaren   1854 utvandrade Sophie till USA. Hon seglade med barken Columbia från Hamburg tillsammans med 200 tyska emmigranter. Sophie anlände till New York den 5 Augusti 1854 Enligt anskomstlistorna för New York stod  hon angiven som sömmerska med sig hade hon ett två och ett halvt årigt barn ,om det var hennes eget barn eller om hon tagit med  ett barn för någon annans räkning framgår inte.
New York city  hade vid denna tid över en halv miljon innvånare
År 1855 gifte sig Sophie  med med den tyske  musikprofessorn  Eugene Adolphe Wiener (ca1813-1888) . I äktenskapet föddes 2 söner Gabriel (1856-1932) och Victor Bolivar  (1862-1932) Familjen bosatte  sig i New York för det mesta på olika adresser i Brooklyn
I Folkräkningen 1860 titulerades  Sophies make musikprofessor och 1870 tituleras han pianist och Sophie musiker.
Sophie gav ut skriften Woman’s Destiny and Man’s Duty (1861) och omkring 1878 separerade hon och hennes make. Vid mitten och slutet av 1880 talet höll  Sophie föredrag i olika ämnen bla kvinnosaken, ofta upträdde hennes piano spelande son Victor tillsammans med henne . År 1887 gifte sig Victor  med en enkel flicka som inte var god nog enligt Sophie som sade till lokaltidningen The  Brooklyn Daily Eagle  att han kunnat få en flicka vär 60 000 dollar. År 1888 dog Sophies make enligt tidningen anges han som ett original som ägnade  mycket av sin tid åt att fundera över en strategi  hur folk kunde undvika att krocka med varandra på gatan. 1893  föreslog  Sophie att passagerarfartyg som seglade  över haven alltid ska skulle  två och två för att i händelse av olycka kunna bistå varandra.


Begravning och död
Sophie Sager dog den 28 februari 1901 i sin bostad på 151 Jefferson Avenue  i New York enligt dödsattesten var hon  76 år gammal hon begravdes 2 dagar senare  vid sin makes sida på Greenwood kyrkogården. Enligt en  nekrolog d var hon en känd föreläsare
Ett år senare 26 februari 1902 hölls en minnesgudtjänst över henne i den Svensk-Amerikanska Bethlehem Lutheran church i Brooklyn av pastor J Jacobson.
Den sena minnesgudtjästen gav  förmodligen upphov till uppgiften att hon skulle dött 1902 . Sophies båda söner dog 1932 Gabriel var ogift ,Victor hade 4 barn som nådde vuxen ålder
Utskrattad av sin samtid framhålls Sophie Sager  idag ofta i feministisk litteratur som en förgrundsgestallt Dock  var hon enligt enligt sonen Gabriel emot kvinnlig rösträtt  Idag finns en Sophie Sagers gata i Enskededalen utanför Stockholm.

söndag 24 april 2016

Tidiga emigranter:Sophie Sager en stridbar kvinna del 2





(Ferdinand Tollin, Harmoniskt sällskap i Kolmätaregränden, 1842,
 i Gösta Selling m.fl., 
Stockholm i Närbild, 1943)





Sagerska målet

Restauratrisen på båten  till Stockholm fru  Hellberg  hade rekommenderat Sophie att ta logi hos ett skomakerimästare Johan Gustav  Dillström och hans hustru Lovisa Wilhelmina  i Bollhusgränd 6  i Gamla stan. Sophie begav sig genast dit.Kanske borde hon ha anat oråd. Bollhusgränd var redan  vid slutet av 1700-talet känt som ett prostitutionsstråk.

Familjen Dillström var enligt Mantalsuppgifterna skrivna i Jakobs församling men bodde även tidvis i Gamla stan där de även hyrde ut logi och bedrev krogverksamhet.Sophie upptäckte snart att logiet lämnade mycket övrigt att önska gästerna var ofta högljudda och pigorna passade inte bara upp gästerna utan utförde även sexuella tjänster. Snart kom även antydningar från Dillströms att Sophie även borde stå till gästernas förfogande.

En kväll stod inte Sophie ut längre utan sprang ut på Norrbro där hon började gråta ..En medelålders herre kom fram och frågade hur det var fatt. Sophie berättade sin historia. Han presenterade sig som f.d.stallmästre och fanjunkare Gustaf Adolf Möller från Finland. Han erbjöd logi och tillade att visserligen var han ogift men hade en anständig hushållerska som hon kunde få dela  bostad med tillsvidare.
Sophie anade inte oråd utan flyttade redan dagen efter till hans bostad på .Svenska Prästgatan 14 (nuv.Prästgatan 32) Till att börja med verkade allting bra .Fanjunkare Möller bodde på övervåningen i huset och hans städerska och hushållerska Lovisa Ström på nedervåningen där även  Sophie  fick sin bostad. 

Snart upptäckte emellertid Sophie att hon hamnat ur askan i elden. Lovisa Ström var inte bara Möllers hushållerska utan de hade även ett förhållande sedan flera år och levde i ett så kallat Stockholmsäktenskap (som samboförhållanden ibland kallades vid denna tid).
Detta var dock inte det värsta ,Lovisa Ström tog även emot andra män. Vad värre var fanjunkare Möller blev intresserad av Sophie och  gjorde sexuella närmanden och utsatte henne för ett våldtäktsförsök.  Då Sophie gjorde motstånd  låste han först in henne  för att sedan tillsammans med Lovisa Ström misshandla henne. Sophie lyckades fly till en läkare  Johan Erik Brisman med mottagning  på Västerlånggatan 17 som konstaterade misshandeln och rådde henne att stämma Möller inför Stockholms rådhusrätt.
Rättegången väckte kollossalt uppseende och referrerades flitigt i Stockholms tidningarna.
Efterrättegångens slut gavs rättegångshanlingarna ut under titeln Sagerska målet

Gustav Adolf Möller blev så skandaliserad av processen att han återvände till Finland redan 1849.Lovisa Ström bodde kvar i Stockholm där hon oftast kallas sömmerska i mantalsuppgifterna till sin död vid 97 års ålder 1914. Skomakare Dillström dog 1853.

För Sophie blev misshandeln och processen en livsavgörande händelse .hon blev medveten om en ensam kvinnas rättslösa ställning i samhället och beslöt att börja arbeta för kvinnors rättigheter genom att hålla offentliga föredrag.